Det är dags att ta tillbaka välfärden

    

Av Helge Eyser

”Vi ska ta tillbaka kontrollen av välfärden” – Säger Magdalena Andersson. Det är vad socialdemokraterna ska gå till val på. Vad hon menar med det är att de förhatliga privata aktörerna ska förbjudas att gå med vinst. Det var till stor del den socialdemokratiska regeringen Persson som genomförde denna reform. Nu basunerar det socialdemokratiska partiet att de vill ta tillbaka kontrollen över välfärden. Argumentet är att det inte är rimligt att ”riskkapitalister” får del av den offentliga kakan, genom att många skolor och vårdinrättningar drivs av börsnoterade företag. Enligt deras logik är hemskt enligt dem att ”miljarder av skattepengar” hamnar i fickan på aktieägare. De tar ju resurser ifrån den offentliga sektorn.

Har förstört Sverige i 8 år. Vill ha ytterligare fyra år

Istället borde man tala om förluster i välfärden! Om nu riskkapitalister anser att det är värt att satsa pengar på t ex privata skolföretag, så innebär det att de förväntar sig utdelning. Det är inte välgörenhet de satsar pengar! Om de nu kan få ”miljarder” i utdelning på sitt satsade kapital, borde man då inte tala om att Socialdemokraterna vill ha förluster i välfärden, att mer skattepengar slösas bort inom offentliga institutioner. Offentliga institutioner har inget incitament att ”gå med vinst” eller spara pengar! De får en budget att rikta in sig på. Skulle de effektivisera sin operativa verksamhet och få ett överskott, så skulle det bara innebära att de nästa år får mindre att röra sig med. Det finns heller ingen garanti att de skulle bli bättre än de privata, även om de skulle få mer pengar. Visserligen finns det privata företag som missköter sig, men även offentligt styrda företag gör det. Det finns också en väsentlig skillnad. Om privata aktörer missköter sig, kan kontraktet sägas upp och en ny aktör ta över verksamheten. Verksamheter som sköts dålig i offentlig regi är svårare att få bort.

I Sverige finns det ett enormt bidragssystem, ett enormt bottenlöst bidragsträsk som mer eller mindre inbjuder till lättja och fusk. Människor kan få sin försörjning genom bidrag hela livet ut. Vissa kategorier, som man kan benämna ”bidragsentrepenörer” kan t om bli enormt rika på att söka bidrag. De vet att utnytttja systemet med alla de personliga bidrag och bidrag till olika organisationer som finns. Fusket med bidrag är enormt ochrisken att åka dit är minimalt, då myndigheter inte samarbetar, eller hindras av ”den personliga integriteten” och t ex inte får samköra sina register.Fängelsestraffen låga och kraven på återbetalningskrav är meningslösa, då pengarna försvunnit. 18 miljarder är en summa som nämns men den summan är nog väldigt lågt räknad.

”Arbete ska löna sig” Att arbeta lönar sig inte då nästan alla partier inte vill strama åt det enormt generösa bidragsträsket. Att kräva att människor ska göra rätt för sig är som att svära i kyrkan. Att sedan politikerna låsas om att de vill göra det mer lönsamt att arbeta, spelar ingen roll då inte gör något åt det. Runt 1,1miljoner i Sverige kan inte försörja sig eller har låtsasjobb . Arbetslöshetsstöd som är tänkt att bara gälla i runt ett år, kan förlängas hur många år som helst genom lite låtsas kurser. Det finns inget krav att de ska ta lägre betalda arbeten än tidigare, eller att de omskolar sig. Samma sak med socialbidragen.

I Sverige får också många s k folkutbildnings organisationer bidrag. Fusket med antal deltagare är utbrett och konsekvenserna små om de åker dit. Ofta kan man också säga att det handlar om förtäckta partibidrag till vänstern, där ABF är en av vinnarna. Dessa ”utbildningar” är också oftast bara ett vuxendagis, då det mer eller mindre handlar om att ge bidrag till fullvuxnas hobbyaktiviteter. På universiteten går det åt mer och mer pengar till nonsensutbildningar, såsom ”genusforskning” och ”kritisk rasteori”, som helt saknar någon praktisk nytta. MUCF, ger miljarder åt organisationer som ska ”arbeta mot rasism, antisemitism och fobier av alla de slag”. Ofta handlar det om inbildad sådana.

Snabba cash för diktatorer

SIDA är t ex en organisation, som har i uppdrag att slösa så mycket som möjligt av sin budget. De har inga krav på att deras miljarder till u-länder ska få något långtgående resultat eller att deras verksamhet ska göra skillnad. Oftast stjälper den många gånger än hjälper. En 1% av BNP ska slängas ut oavsett om det leder till något konstruktivt.  Någon uppföljning av detta slöseri är också mycket ovanligt. En artikel i en seriös nyhetstidning skrev att runt 25–30% av biståndet gick till att göda korruption. Många projekt som är till att hjälpa fattiga tas också över av dessa korrupta tjänstemän och politiker eller konkurrerar ut inhemska etablerade industrier.





En annan stor bov, som suger ut skattebetalarna är presstödet. Det är en guldgruva framför allt för socialistiska redaktörer, som till exempel bidragsmiljonären Johan Ehrenberg och Tidningen Dalademokratens vars chefredaktör Göran Greider, som försörjs just av de för dem förhatliga privata företag, som de vill avskaffa. Tidningar med borgelig inriktning nekas ofta presstöd. Politiska organisationer får också mycket stöd, framförallt de etablerade sådana. En av de stora vinnarna i bidrags-sverige är också den enorma byråkrati som krävs för att administrera detta vansinne!

ETC som lever gott på att gå i konkurs

Listan kan göras lång på det enorma slöseriet med skattemedel som finns i dagens samhälle.

Nej om vi ska ta tillbaka välfärden måste vi avskaffa förlusterna i just den välfärd som vänstern vurmar så mycket för. Vi måste ”dränera bidragsträsket”. Vi måste sluta att slänga bort miljarder och åter miljarder av bidrag till improduktiva organisationer, som många gånger skapar just de problem som de får bidrag till att bekämpa. Att hantera bidragen skapar också en stor och improduktiv byråkrati. Att ta tillbaka välfärden är att göra det lönsamt arbeta, att sänka skatten för människor och företag som skapar riktiga arbeten och värden. Inte att låta skattebetalarna försörja massor med människor och institutioner, med bidrag i alla dess former; som inte skapar något värde alls. Det skulle också kunna finansiera nödvändig infrastruktur.

Tyvärr är den enda lösningen svenska politiker har att höja skatten och att höja bidragen, inte att stoppa det enorma slöseriet av medborgarnas och företagens inbetalda skattepengar. När vi talar om att ta tillbaka välfärden ska vi istället för att tala om att stoppa vinsterna i välfärden, så ska vi istället prata om förlusterna i välfärden. Samma Magdalena Andersson som när hon tillträdde som finansminister, sade att ”ladorna är tomma” är samma statsminister som vill införa ännu ett kostsamt, icke produktivt, bidrag till svenska barnföräldrar. Två veckors extra semester för 30 miljarder, för dem. Ironiskt nog vill hennes regering införa en beredskapsskatt för de rika, för att rusta upp försvaret. Med andra ord är det samma människa som vill förbjuda privata företag inom offentlig verksamhet att ta ut vinst, är samma regering som gärna slänger ut enorma summar på reformer samtidigt som de vill införa en ”beredskapsskatt” för de ”rika” för att rusta upp försvaret.

Vi måste ha en ny regering! En som vågar att ta itu med slöseriet!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: